Avslut.

1 Apr

30 Mars 2104. Kirchberg Sporthall, Schweiz.

Finalmatch nr 2 i Schweiziska Ligan. På ena sidan står Langnau Tigers och på den andra Wiler-Ersigen. På läktaren sitter Erik. Inte Kapten. Erik. Vad är skillnaden? Kapten är en fiktiv karaktär skapad för tre år sedan för att främja innebandyn i Fagerhult. Att det just var på ett hustak i Schweiz allt började är ju dagen till ära lite ironiskt. 30 Mars 2011. Kapten skulle i vilket fall helt blint hållit alla sina tummar han har för att Wiler-Ersigen med Isaac Rosén skulle vinna matchen. Och en fiktiv karaktär kan ha en jävla massa tummar. För lite gött bloggstoff. För att kunna slå sig på bröstet, för att vi är de bästa. Vi. Fagerhult. Även om Isaac skjutit sina flesta skott i Mölnlycke och blivit drillad av människor som Kapten inte känner till, till att bli den spelare han är idag, så har Kapten alltid försökt skapa den där Vi-känslan. Vi från Fagerhult.

Erik däremot har även en kompis i Langnau. Ivan. Ivan är bänkad för dagen då Langnau startar på två kedjor så därmed får Erik hålla på Wiler med Isaac tills Ivan får komma in. Förväntningarna från Eriks sida var faktiskt inte skyhöga på Isaac inför matchen då han kvällen innan stått för 0+1 i Wilers suddenseger som betydde ett noll i matcher. Ett mål skulle vara gött att se, tänkte Erik inför matchen.

Matchminut 2. Isaac styr in en långboll på hockeymanér. Ett oerhört läckert mål. Förväntningarna uppfyllda. Resten av matchen var en total uppvisning av herr Rosén. Inte av Wiler. Utan av Rosén. Tankarna gick tillbaka till ungdomsdagarna, när Erik spelade tv-spel i en kompis källare. Sega. En supertuff konsol för er yngre läsare som inte känner till den. Billy, som kompis var – hade två dosor. En trasig och en hel. Han hade alltid den hela. Precis så var matchen. Alla andra på matchen, inklusive de 10 landslagspelare som fanns på banan från både Schweiz och Finland, hade den trasiga dosan. Den utan ”springa-fort-knappen”. Innan matchen var slut så hade Rosén hunnit med två volleymål till och tre mackor som bara var att lägga in i öppen bur.

Erik, som varken höll på det ena eller andra utan på Isaac och Ivan, kände en sak. Stolthet. Vilket är lite skumt men tänk att den killen också stått och nött en gång i tiden på Fagerhus mediumtunga matta. Att vi spelade i samma lag som vann DM i Vara år 2000(?). Ganska coolt att han rundar landslagspelare som att de vore koner. Att han får dem att se ut som statister. Roséns succé blev även Ivan’s lycka då coachen till slut fick tummen ur och lät han spela några minuter i en final.

Just detta har hela tiden varit Kaptens mål med CaptainsCorner. Den där stolthet för varandra. Samhörigheten trots avstånd. Tänk hur häftigt det är att varje vecka kunna slå på riks-tv och se en kille spela i Warberg, som precis som oss andra i föreningen någon gång åkt kana på rumpan i Fagerhus och nu är stjärna i världens bästa innebandyliga. Eller öppna någon av våra stora tidningar eller kolla på Lilla Sportspegeln och se den där killen som kallas Zorro. Ena veckan är det hockeyspelaren Nicklas Bäckström som är gäst, andra innebandyspelaren Peter Runnestig. Peter från Gustav Adolf. Eller läsa listan på världens bästa spelare och finna den där Daniel Calebsson på en andraplats efter Mika. Det är ganska häftigt det, för en ort som 2010 hade 316 invånare. Fagerhult.

Oavsett om det är en SSL-spelare som avgör en SM-final, Blåberg som dundrar i väg världens hårdaste dragsott i krysset, Sara A som gör 3 miljoner poäng under en säsong eller om Kalle Ståhl avgör en JAS-match så hoppas jag att vi känner glädjen och samhörigheten med varandra. En stolthet att vara från den där orten med 316 invånare. Oavsett om resan startat där, endast varit en hållplats eller om det är slutet på vägen.

Stolthet. En stolthet över att vara eller ha varit en del av innebandymiraklet i Fagerhult. Oklart hur väl CaptainsCorner lyckats få ut det, men att Kapten verkligen hade påverkat Erik, det stod ganska klart 30 Mars 2014 när publiken skanderade Roséns namn efter en uppvisning av sällan skådat slag. Mission Completed.

That was CaptainsCorner, länge leve Kapten…

Erik Wilderoth, Zürich Airport, Schweiz.
2014-04-01.

13 Responses to “Avslut.”